Vi lämnade Varberg i fredagsmorse i hopp om att avsluta Sälen-säsongen på topp. Några timmar senare ger vi ifrån oss ett sådant fruktansvärt hjärtskärande panikskrik som jag än idag kan höra när rummet är alldeles tyst. Jag vet inte hur många tankar jag hinner tänka när bilen voltar X antal gånger runt; "viker sig de vita stolparna som står längs vägen eller går det rakt igenom rutan", "bara airbagen går ut, annars kommer ratten gå in i magen", "håll fast dig i ratten så du inte glider ur bältet", "knäpp inte loss bältet nu, då ramlar du ner och bryter du nacken", "bara inte mitt skosnöre har fastnat så jag inte kan klättra ut", "bara jag hinner ut innan bilen börjar brinna", "gör det ont någonstans".. Det är en överlevnadsinstinkt utan dess like.Tänk att jag överlevde. En människa borde inte överleva något sådant. Jag antar att någon där uppe tyckte jag skulle finnas en liten stund till.
