Det har varit en dag med alldeles för många hejdå och jag hatar att säga hejdå, det är det värsta jag vet. Sen inser man inte förens det nästan är försent vilka alldeles fantastiska människor man lärt känna här uppe. Tänk att jag träffat dessa varenda dag och vi har levt på varandra i nästan fem månader. När jag kramade fina Gustav hejdå idag dog en liten bit i mig. Vi har ju nästan blivit som syster och bror här uppe och då vill jag inte ens tänka mig hur hjärtat kommer kännas när jag kramar mina tjejer hejdå imorgon.
Sälen har i alla fall bjudit på en magisk solig vårdag idag och efter sex timmars gos-jobb så hann jag med ett par sista åk i backen innan jag tillbringade kvällen på Bianchi med gänget.