För ganska exakt sju år sedan missade jag nästan min pappas bröllop för att jag skulle upp och köa till en Håkan Hellström konsert. Det stod Håkan Hellström i hela ansiktet samt på våra armar men så lyckliga vi var. Det var en av mina första Håkan-konserter och efter det har det bara blivit fler. Tänk vad mycket en artist kan betyda för en människa, det är en läskig tanke. Hela min uppväxt är det Håkans musik som har spelats hemma och om bara några dagar står jag där på Ullevi och ser han live igen. Det pirrar i magen, som jag längtar!